Ylvas

Lite vårbilder

Jag pratade med Emil i telefon i förrgår, han hade mycket att säga, synd att jag inte vet VAD bara... men jag får väl vänta nåt år eller så antar jag, han lät nöjd iallafall.

Jag har fyra myggbett på min stackars kropp, och jag som hade skrytit för Tove att jag ALDRIG får myggbett (när hon satt och beklagade sig i helgen), så nu får jag verkligen skämmas.

Ullis och Tove var här i helgen, vi borde verkligen träffas oftare!

Usch, nu börjar datumet för c-uppsatsens inlämnande närma sig med stora läskiga steg. Det är ju helt omöjligt att sitta inne och transkribera intervjuer när det är sommarvärme utomhus. Det GÅR bara inte. Igår var min plan att tvätta och transkribera samtidigt (för att slå två anti-utomhus aktiviteter i en smäll) men jag gick till A och C och grillade istället. Ett mycket bra val tycker jag själv! Det tycker dock inte den växande klädhögen eller den ouppmärksammade intervjun i min bandspelare som bara längtar efter att få skrivas ner ordagrant med små löjliga kommentarer som (skrattar), (kraxar) eller (Y:mm b) som betyder att "Ylva hummar berkräftande" vilket jag verkar göra mest hela tiden.

Så efter en del försummande, C-uppsatsen here I come...

Igår hade jag världens vårkänsla. Jag och K satt på Fräcka Frökens Fresetelser (jag vet att Norrköpingsbor inte säger hela namnet men det blir roligare så) och solade, åt lunch och bläddrade i bröllopstidningar i några timmar(Eftersom att K ska gifta sig!). Det var HELT underbart. Det är ofattbart kul att planera bröllop. Efter det fullbordades vårkänslan med en saffransglass på Halvars med A och F.


Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag ofta kommer ihåg mina drömmar som dessutom kan vara ganska skruvade. I morse hände detta i vanlig ordning. Jag låg och läste om kvalitativ forskning och slumrar till, i drömmen tar jag mig till ett skumt hörn någonstans där skumma personer säljer skummt vitt pulver i skumma små påsar. Jag köper ett pulverschampoo (ganska oskyldigt!) som ska hjälpa mig att förstå och tänka "kvalitativt" igenom hela forskningsprocessen. När jag vaknade kände jag stor besvikelse (i sann anti-PBL anda) över att jag måste läsa och förstå texten själv och själv försöka applicera den på vår c-uppsats. SÅ, om någon känner till någon som känner någon som känner någon som säljer pulverschampoo med den effekten, let me know, Pleeeease!

Jag och Björn och min bror H pratade här om dagen om hur det är att skriva uppsatser på universitetet. Björn kom fram till att det bara är en annan version av den underbart välanvända mening "min mamma har sagt...". Alla som läser eller har läst vid ett universitet måste känna igen sig, man kan inte bara ha en åsikt, det måste vara någon annan som har sagt den först eller iallafall insprerat till den. Ibland känner jag för att referera till min själv "Sandström (2007) menar att organiseringen av äldreomsorgen har stor betydelse för att skapa kommunikationstillfällen för personalen och därav få utrymme för kompetensutveckling"

Ja, tänk om man fick.