Ylvas

Jag blir så jävla arg. Tittade på lokala nyheterna imorse, de visade ett inslag där islamiska kulturhuset i Örebro visade en hel pärm med hatbrev från folk. Jag blir så arg och så ledsen över att folk har så mycket fördomar och okunskap. De flesta breven handlade om att muslimer var terroriser (jag älskar när personer ska berätta för en vad man är) och att de skulle "åka hem".

Som jag har uppfattat det är terroristdåd politiska handlingar som inte har särskilt mycket med islam som världsreligion att göra. Man kan välja att tolka koranen på många sjuka sätt på samma sätt som man kan välja att tolka bibeln eller andra skrifter på många sjuka sätt. När vi pratar om islam och andra religioner tycker jag att vi ska utgå ifrån hur majoriteten av utövarna använder sig av sin religion inte hur specifika fundamentaliser eller grupper använder sig av den.

Kan vi inte bara leva sida vid sida, vi kanske kan säga ett ord eller två till varandra i affären för att hitta en gemenskap bortom nationaliteter eller religioner, ett "vi människor" eller "vi världsmedborgare"... kan vi inte?

Hej igen mina vänner!
Det var ju några månader sedan sist. Jag har installerat mitt bredband idag, gick så lätt att jag nästan känner mig lurad på konfekten, ska man inte behöva kämpa lite? Då hade jag ju kunnat gjort det här för nått år sedan. Jag kan ju trösta mig med att det säkert kommer att strula lite nån gång ibland.

Jag och Suss hälsade på Emma i Stockholm i helgen, det var jätte mysigt som vanligt, lugn hemmakväll med mycket bra snack som, som vanligt slutade med att jag säger till Suss "det känns som att vi har delat på mer en en flaska vin" och hon svarar "men jag drack bara ett halft glas". Det har hänt förrut.

Som vanligt bokar jag upp mig alldeless för mycket i Uppsala/Stockholm och känner mig sönderstressad redan vid lördag lunch. Emil var dock supersöt på sitt ettårsfirande och gillade faktiskt den kudde/pall med giraffhuvud och svans som vi köpte åt honom och Henrik gillade de röda hängslena som han fick i 29 års present och Björns farmor gillade fotoalbumet som jag gjort om hennes sjuttiofemårsfest. Puh :)

Helgen avslutades med "bilresan från helvetet" med två magsjuka vuxna och en skrikande bebis, en tripp som brukar ta ca 2,5 - 3 timmar tog nu minst 5 timmar. Och nu när Björn börjar tillfriskna känner jag mig lätt illamående...

Nej nu ska jag glo lite på tv, kanske somna lite framför soffan. Godd natt min skatt!

Åh, förresten nu är det TRE av mina kompisar som är gravida, helt galet och hur kul som helst!!!! Grattis till er och era barns fäder!

Jag glömde att göra så att bilderna "står" upp. Ni får vrida på era huvuden helt enkelt för jag orkar inte rätta till nu. ;)

Jag har börjat mitt sommarjobb som samordnare för personlig assistans. Det är faktiskt roligare än jag trodde att det skulle vara. Men det roligaste av allt är att jag och Björn jobbar i samma korridor. Första dagen kändes det jätte konstigt, jag kunde inte låta bli att le ända upp till öronen eller fnissa så fort vi såg varandra, jätte knasigt. Men det är väl det som är så härligt med kärlek, det är inte logiskt och inte så förutsägbart jämt. Så när jag sitter på mitt lilla kontor och hör ett par knarrande skor närma sig min dörr då vet jag att Björn är på väg förbi och då och då, om ingen av oss är stressade tittar han in en liten stund, för en puss eller som i förrgår, för att ge en söt liten
bukett från buskarna utanför. Det är livet!

För de som missade våren...

ÅÅÅÅåååååh, så skönt, nu är opponeringen avklarad. Vi blev godkända med några smärre kompleteringar. Jag är såååå lycklig! Och när vi opponerade på ett annat par fick vi mycket beröm, till och med från klasskompisar som inte ens var där men hört ryktesvägen.... sjukt. Det här blogginlägget handlar alltså om hur bra Elin och jag är så om ni inte gillar oss så är det lika bra att sluta läsa (eller skriv en arg kommentar). Jaaaaaaag och EEEEEEEEEEEElin är nog värda en fancy lunch, dessvärre har ingen av oss särskilt bra med pengar. Bara det inte blir mackor (som vi har levt på de senaste veckorna) så e jag nöjd.

Okej, tillbaka till verkligheten. Jag har på mig ett par skor som jag köpte på "killavdelningen" och går som en man. Skumt. Det är alltså inbyggt i skor hur vi ska gå för att folk inte ska missta vilket kön man tillhör. Logiskt. Jag kommer förvirra hela Norrköping :P. Jag hänger inte ens med i mitt eget resonemang så det är ingen idé att ifrågasätta det. Min hjärna är mos just nu. återkomer när jag är på bättringsvägen, efter helgen.

Puss på er alla!

Jag hörde ett väldigt intressant radioprogram i vintras som kom på tal igår. Och jag blir fortfarande lika förbannad när jag tänker på det som sades i programmet. Programledaren pratade med olika företrädare för läkemedelsföretag om preventivmedel för män, typ p-piller. Företrädarna beskrev att forskningen har kommit så långt att p-pillret "för närvarande" har en effektiv verkan på spermaproduktionen men att biverkningarna är för höga, biverkningar som är MYCKET lika som de som kvinnor utsätts för dagligen. Dvs. humörsvängningar, viktökning, minskad sexlust, ökad risk för plodpropp etc. etc. Företrädarna beskriver att man som läkemedelsföretag inte kan ge ut ett nytt läkemedel med så många biverkningar och på reporterns fråga hur det då kommer sig att nya p-piller för kvinnor kommer ut på rullande band blir svaret att det är en förbättring av ett existerande läkemedel. Fine, jag godtar att det är en förbättring. Vad jag däremot INTE godtar är att läkemedelsföretagen (eller något statligt verk??) är de som säger stopp för att ge ut ett läkemedel som faktiskt redan finns men att målgruppen för läkemedlet utökas. Detta är väl en konsumentfråga, eller? OM killar skulle använda p-piller så tror jag faktiskt att forskning om hur dessa piller kan utvecklas skulle gå med rasande fart.

I vanliga fall är jag inte en feminist som anser "att allt dåligt som kvinnor får stå ut med ska män också stå ut med" eftersom att jag även anser att män får stå ut med bra mycket skit. MEN i det här fallet känns det lite som att man kanske kan dela på mödan lite, eftersom att möjligheten finns. Och är det inte upp till varje individ att bestämma?

Nu är seminarieversionen av min och Elins C-Uppsats inlämnad. Det är ju en gudomligt skön känsla som även får en icke troende tös som mig själv att lyfta händerna mot himlen. Petitesser som kompletteringar får vänta med att tortera mig tills nästa vecka, den här veckan läser vi andras C-uppsatser och det är faktiskt RIKTIGT roligt!

Nu kanske jag kan börja skriva lite mer i bloggen igen.

Puss på er!

Jo, nu kan ni få njuta av lite bilder, men det gäller att ni gillar bebisar.
Verkligen. Det var lite svårt att välja på de ca 250 bilder jag har på Emil (bara från Sälen) och de ca 80 bilder jag har på Edwin, och så är de ju så sjukt söta!!

Nu ska jag hem och ha heeeeelg!

Undrar om C har kunnat slita sig från Guitar Hero eller om hon står kvar där än... hon sov över hos mig inatt =)


kram på er!

Den här bilden är från en mysig rastplats när vi åkte på tur med längdskidori Sälen. Grillning och godis för oss och något flytande till Emil, han e lite kinkig, vill inte ha korv ens, är han en Sandström?