Ylvas

Jag har börjat mitt sommarjobb som samordnare för personlig assistans. Det är faktiskt roligare än jag trodde att det skulle vara. Men det roligaste av allt är att jag och Björn jobbar i samma korridor. Första dagen kändes det jätte konstigt, jag kunde inte låta bli att le ända upp till öronen eller fnissa så fort vi såg varandra, jätte knasigt. Men det är väl det som är så härligt med kärlek, det är inte logiskt och inte så förutsägbart jämt. Så när jag sitter på mitt lilla kontor och hör ett par knarrande skor närma sig min dörr då vet jag att Björn är på väg förbi och då och då, om ingen av oss är stressade tittar han in en liten stund, för en puss eller som i förrgår, för att ge en söt liten
bukett från buskarna utanför. Det är livet!